“Förutom en fara för livet och kraftigt reducerad livskvalitet kan den indragna assistansen beröva personen de sista möjligheterna att vara delaktig i samhället. Att vara med i föreningslivet, att gå ut för att handla eller gå på biblioteket är inte längre möjligt. För personer med afasi blir det extra svårt. Många har svårt att använda telefoni eller digitala tjänster och isoleras därför i ännu högre utsträckning. Att möta och kommunicera med andra människor måste göras IRL, i riktiga livet. De kontaktytor som är nödvändiga för talträning och livslång rehabilitering uteblir”. Det skriver ordföranden i Afasiföreningarna i Gävleborg i en debattartikel i Arbetarbladet.
Länk till debattartikeln i Gefle Dagblad
