Tillbaka i jobb tack vare bra rehabilitering

Katarina Larsson arbetar sedan åtta år halvtid på ett företag som gör yxor. Att komma tillbaka till arbetslivet har varit möjligt tack vara fem år med bra rehabilitering efter den stroke med afasi som hon fick vid 27 års ålder. – Under rehabiliteringsperioden lyckades jag även ta körkort vilket senare hjälpte mig att få jobb, säger Katarina.

När Katarina började söka jobb genom Arbetsförmedlingen var det en person som själv har en funktionsnedsättning som kunde hjälpa henne. Han arbetade som handläggare på Arbetsförmedlingen och var den första som Katarina fick kontakt med. Han förmedlade kontakt med Gränsfors Bruk AB i Bergsjö norr om Hudiksvall som tillverkar handsmidda yxor där Katarina kunde söka jobb tack vare att hon hade körkort. Katarina fick jobbet och kunde börja direkt på halvtid.

Varierande arbetsuppgifter och gott kamratskap

Företaget har 27 anställda och Katarina jobbar som ”allt i allo”. Hon har varierade arbetsuppgifter med hantering av yxskaften i trä och behöver hon hjälp så finns det alltid någon att fråga. För att underlätta arbetet har hon en mindre höj- och sänkbar truck för att lyfta lastpallar samt ett höj- och sänkbart skrivbord.

–          Alla är mycket hjälpsamma. Vi hjälper varandra när det behövs.

Katarina har, med sin erfarenhet av stroke och afasi, informerat om sin funktionsnedsättning på företaget och alla känner till AKUT-testet.

Planerar att gå upp i arbetstid

Nu har Katarina arbetat halvtid i åtta år på Yxsmedjan och vill gå upp i arbetstid.  Hon är 41 och har ingen fortsatt rehabilitering. Talet går bra men hon har ibland svårt att hitta ord. Att läsa går också bra men att skriva är fortfarande svårt. Hon arbetar fem timmar per dag, fyra dagar i veckan. Efter sommarens semester räknar Katarina med att jobba 75 procent. Hennes son är snart vuxen och klarar sig själv. Då vill hon satsa mer tid på arbetet.

–          Att jag tog körkort och kunde börja jobba på Gränsfors Bruk är det bästa som har hänt mig, tycker Katarina.

Artikeln publicerades i Tidningen Afasi 1/2014 Text: Lisa Gunnarsdotter