En tredjedel av de som fått stroke får en depression. Bland personer som fått afasi efter stroke är det något vanligare. En typisk depressionsperiod varar i cirka sex månader. Det är ett allvarligt tillstånd – rätt information är viktig.
De flesta tänker när de får höra ”stroke” på de symptom som drabbar musklerna och rörelseförmågan. Plötslig förlamning av arm eller ben, den typiska gången hos en halvsidigt förlamad eller kanske en hängande mungipa. Efter det är en störd talfunktion, som ungefär en av fyra strokepatienter får, något man också förknippar med stroke. Afasi av andra skäl är i jämförelse relativt ovanligt.
Depression efter stroke och afasi
En annan vanlig komplikation till stroke är depression, som innebär att man blir nedstämd bortom den gräns där man själv eller omgivningen kan påverka det hela. Man tappar ofta intresset för saker man brukar tycka om att göra liksom kanske både lusten att äta och förmågan att sova gott. Ofta får man dessutom ångest, en omotiverad känsla av rädsla eller stark oro som inte går att slå undan.
Depression är ett sjukdomstillstånd och inte alls det vi ibland lite slarvigt uttrycker med ”jag är lite deprimerad idag”. Har man en depression är man maktlös inför den och kan inte ”rycka upp sig” eller ta sig samman som personer i omgivningen oskyldigt kan tro. Sådana uppmaningar ökar nog istället lidandet.
Depression sänker livskvaliteten
Depression är en av de sjukdomar som mest av alla sänker livskvaliteten har olika studier visat och det är den absolut vanligaste orsaken till att människor tar sitt eget liv. Ofta mår man så dåligt att man helt tappar lusten att leva, vilket också är mycket svårt att se för anhöriga som säkert gör allt de kan för att hjälpa personen att få tillbaka gnistan.
Vid en djup depression påverkas även kroppsliga funktioner och personen slutar äta och sova, får långsammare rörelsemönster eller slutar helt röra sig, kan bli stumma och ibland även få vanföreställningar som att se i syne, höra röster eller känna sig förföljda. Som tur är finns hjälp att få vid detta svåra tillstånd.
Var tredje deprimerad efter stroke
I en studie som gjordes vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg var fortfarande ett och ett halvt år efter stroke en tredjedel av patienterna deprimerade när de undersöktes av en psykiater. Hälften av dessa hade lätt och hälften en svårare depression. I en forskningsstudie från London där man följt upp patienter med återkommande besök efter stroke i fem år, var ungefär en tredjedel av patienterna deprimerade vi varje återbesök. Men det var inte samma patienter – några tillfrisknade och andra insjuknade istället så vid nästa undersökning var fortfarande lika många sjuka. Under femårsperioden var fler än hälften deprimerade under något av återbesöken i studien.
Vad är värst efter en stroke?
I en annan studie frågade man patienter lång tid efter sin stroke vad de hade upplevt som värst med sjukdomen. Patienter angav depression och hjärntrötthet. När närstående fick gissa, uppgav de depression och personlighetsförändring (vilket ofta var apati, eller förlust av initiativförmåga). Vårdpersonal gissar vid samma fråga rörelsehinder och afasi.
Sämre effekt av rehabilitering vid depression
Depression är inte bara allvarligt i sig självt, utan påverkar dessutom en rad funktioner och skeenden. Deprimerade strokepatienter rehabiliteras sämre, om de ens blir erbjudna rehabilitering. De stannar längre på sjukhus, svarar sämre på träning i rehabilitering, har sämre sömn, näringsstatus och sexuell funktion, skrivs oftare ut till någon annan plats än sitt eget hem och har mer funktionshinder kvar vid uppföljning.
Det är därför viktigt att identifiera depression hos patienter vare sig de blir aktuella för sjukhusrehabilitering eller inte, eftersom uppmärksamhet på risk för dåligt utfall och behov av särskilda åtgärder behöver vara större.
Depression läker av sig själv
Depression är en episodisk, självbegränsande sjukdom, det vill säga att den läker ut av sig själv efter ett tag. Typiskt varar en depressionsepisod i ungefär sex månader, men blir kortare och mindre djup av rätt behandling.
Svårt att upptäcka depression
För att upptäcka depression i vården, måste man aktivt leta efter det. En vanlig föreställning är att ”man märker väl om en person är deprimerad”, men det gör man inte alls. I ”bruset” av allt som sker på en vårdavdelning, språkstörning och andra nya funktionshinder samt krisreaktionen som alla med en stroke går genom den första tiden, är det faktiskt svårt att urskilja den patienten som har eller håller på att få en depression.
Välfungerande stroke-enheter har därför i sina rutiner att systematiskt fråga ut patienten enligt ett av flera frågescheman, där svaren anger om man bör misstänka depression hos patienten eller inte. Att ställa diagnosen depression är en extra utmaning om patienten har en talstörning. För strokepatienter med afasi har därför speciella utvärderingsmetoder för depression utvecklats, som inte ska vara beroende av en
intakt språklig förmåga.
Om man på detta vis fått en grundad misstanke om depression, bör patienten få träffa en särskilt kunnig person; en kurator, psykolog eller läkare (helst en psykiater), som med säkerhet kan ställa diagnosen. Det gör man nämligen inte med skattningsskalor och frågescheman, vilket en och annan fortfarande tror.
Information viktigast
Om man ställer diagnosen depression är den första och viktigaste åtgärden: Information. Patienten och, om den så vill, de närstående måste få information om tillståndet, vad det är som händer, vad som är att vänta, vilka behandlingsalternativ som finns och vad som händer om man inte behandlar. Om patienten inte är mycket dålig behöver man inte stressa fram beslutet om behandling, utan ofta är det befogat att få överväga alternativen en tid innan man bestämmer sig.
I många fall beslutar patienten att avstå eller vänta med behandling när de fått information, om de är trygga med att kunna återkomma och få lov att ändra sig senare.
Behandling av depression efter stroke
För behandling av depression utan stroke, är rekommenderad behandling i första hand vid lätt depression kognitiv beteendeterapi (KBT) och vid svår depression elbehandling (ECT). För båda varianterna finns dessutom alternativet med läkemedelsbehandling, som i sig dessutom innehåller flera ytterligare alternativ.
För depression efter stroke är inte forskningen eller rekommendationerna lika entydiga, men sannolikt finns ingen skillnad på sjukdomens karaktär eller behandlingsbarhet mellan depression med och utan föregående stroke.
Man har även utvärderat effekten av till exempel beteendeterapi mot depression hos strokepatienter med afasi och konstaterat att det kan vara svårt, men det finns terapiformer som fungerar trots nedsatt språklig förmåga.
Då man vid stroke har en färsk vävnadsskada i hjärnan ger man inte elbehandling, men en liknande behandling där man stimulerar hjärnan med starka magnetiska pulser (TMS) har visat sig effektivt både vid depression och rehabilitering av rörelsehinder och afasi och prövas i olika studier världen över. En variant av elbehandling med svagström (DCS) har också prövats i studier, med lovande resultat.
Andra icke-farmakologiska (utan läkemedel) metoder har också prövats i behandling av depression hos strokepatienter. I en finsk studie provades en modell med social interaktion där personer med stroke fick stödja varandra, vilket hade bra effekt på att förebygga depression. En annan studie provade musiklyssnande i rehabilitering och gruppen som gjorde det fick i alla fall mindre depressiva symptom (och bättre uppmärksamhet) än de med vanlig behandling. Även fysisk träning har visat sig lindra depressiva symptom och förebygga depression i flera studier.
Depression något vanligare vid afasi
Depression är något vanligare hos strokepatienter med afasi än hos dem med intakt språklig förmåga. Det är en särskild utmaning att ställa diagnosen depression hos personer med afasi, men bra verktyg finns till hands även för denna uppgift.
Det kan också vara svårare att få en samtalsterapi att fungera, men även här har man är inte beroende av att gå vägen över samtalsbehandling om man inte vill det, utan kan välja en annan modell istället. Det viktigaste är information och förståelse av tillståndet och att ha en behandlingskontakt för sin depression som man kan använda när det behövs och resonera om olika behandlingsalternativ.
Fakta: Thomas Lindén, Docent/Överläkare vid neurosjukvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Specialist i neurologi och psykiatri. Texten publicerades första gången i Tidningen Afasi 2/2015