När en person som är flerspråkig får afasi kan språken påverkas lika mycket eller på olika sätt. Det beror på vilket språk personen lärde sig först, vilket man kan bäst eller vilket som används mest. Ofta påverkas alla språken lika mycket.
Vad händer med de olika språken när någon får afasi?
Det finns många berättelser av och om personer som fått afasi och först bara talat ett av två eller flera språk, som de tidigare kunnat. Det kan till och med växla efter en tid, så att man sedan bara kan det andra språket under en period. Detta är ovanligt och går i allmänhet över. Men det kan vara ganska förvånande för en själv och omgivningen, om det språk man kan använda inte är ett som personen talat på länge eller ett som omgivningen förstår. Som regel kommer det andra språket också tillbaka, men kan ta lite längre tid.
Det finns flera faktorer som kan påverka balansen mellan olika språk vid en afasi. En faktor är att det språk man lärde sig allra först, som barn, kan komma tillbaka först – kanske är det mer motståndskraftigt – även om man inte talat det på länge. En annan faktor kan vara att det språk som talats mest är det som lättast kommer tillbaka – det kan också vara det mest motståndskraftiga. Dessa faktorer kan tävla med varandra om att slå igenom mest. Men allra vanligast är att vid afasi så störs alla språken ungefär lika mycket. Det vill säga var man bättre i svenska än i engelska innan afasin så blir skillnaden mellan de båda språken ungefär lika stor även efter afasin.
Vad är tvåspråkighet?
I de allra flesta fall kan man ett språk betydligt bättre än det andra. De språk vi lär oss i skolan eller i vuxen ålder, om vi reser eller flyttar till ett annat land, eller går på kurs i språket, kan vi betydligt sämre än vårt första språk. Det är därför sannolikt att de inte sitter fast lika bra och lättare störs vid en hjärnskada. Den som verkligen ska räknas som tvåspråkig ska egentligen behärska båda språken lika bra, det vill säga vara balanserat tvåspråkig. Men även hos balanserat tvåspråkiga är det ganska vanligt att man är bättre på ett språk i vissa sammanhang, där just det språket använts mest, till exempel på arbetet eller i hemmiljö.
Varför behöver vi ta hänsyn till flerspråkighet?
I många områden i världen används flera språk dagligen, till exempel ett språk i hemmet och ett i skolan eller olika språk till olika personer man möter, om flera språkgrupper bor i samma område. Folkförflyttningarna mellan olika länder är också större än på länge. Det verkar vara så att en väldigt stor del av befolkningen är två- eller flerspråkig.
Även i Sverige har den ökade invandringen medfört att många fler av oss är flerspråkiga. Det är en tillgång för Sverige, men det medför också att vi har ett ökande antal personer som får afasi och därefter behöver stöd på andra språk än svenska. Detta är en utmaning för den svenska sjukvården och för föreningar som stöder personer med afasi eller som representerar talare av ett visst språk.
Vad kan man göra för att återfå sina språk och hur kan andra hjälpa till?
Det är framför allt två sätt som kan användas:
1. Stimulans genom att höra, se och kommunicera på ett av eller båda språken
2. Systematisk träning av till exempel ordförråd på ett av eller båda språken
Att få stimulans av det språk som omgivningen talar, vanligen svenska, är lättast, eftersom det är relativt lätt att hitta personer att prata med, filmer att se, texter att läsa med mera. Anhöriga, logopeder och afasiföreningar kan här göra en stor insats. Detta gäller förstås både när svenskan återfås lättast och när det är det språk man tappat mest.
Hitta personer att träna med
Tillgång till stimulans och kommunikation på andra språk kan variera mycket. Talar familjen och vännerna det andra språket, till exempel i en invandrarfamilj, så är detta lättare att lösa än om man först bara kan ett språk man kanske lärt sig i ett annat land när man var liten och som ingen annan i omgivningen kan. I sådana fall behövs kontakt med personer som kan språket – en logoped, kanske någon i afasiföreningen eller i en invandrarförening, kanske en tolk eller språklärare. Här behöver man vara uppfinningsrik och kanske använda internet för att hitta filmer, språkkurser, texter med mera. Vad man kan hitta beror också på hur bra det går med språket efter afasin – om det är det bästa språket eller det man tappat mest. Idag finns ofta ingen enkel väg att gå.
Hur kan man då göra, när det saknas resurser för att kommunicera på ett av språken?
Det är uppmuntrande att de finns ganska samstämmiga forskningsresultat som tyder på att de båda språk en tvåspråkig har hänger samman betydelsemässigt och att systematisk träning av det ena språket vid afasi i många fall leder till en överföringseffekt, så att även det andra språket förbättras.
Genom att träna på att hitta rätt ord för bilder och föremål på ett språk, blir det i många fall också lättare att hitta ord på det andra språket [1, 2]. Det är därför viktigt att tänka på att all språkstimulans och språkträning är bra och att man inte hindrar ett språk genom att träna på ett annat, utan i längden stöttar språken varandra.
Text av Elisabeth Ahlsén Professor i neurolingvistik, Göteborgs universitet, logoped. Texten publicerades första gången i Tidningen Afasi 2 2017.